Nordkalottleden

Text: Metsähallitus, Finland



Nordkalottleden är ett sammanlagt ca. 800 km långt ledsystem, varav ca 70 km går i Finland, 380 km i Norge och 350 km i Sverige.  Ledens start/slutpunkter är Kautokeino i norra Norge, och i söder Sulitjelma i Norge eller Kvikkjokk i Sverige.

Nordkalottledens svårighetsgrad

Nordkalottleden är en krävande vandringsled med långa sträckor mellan stugorna och där alla etapper inte lämpar sig för nybörjare. Eget tält är ett måste eftersom det endast finns ca 40 stugor längst hela leden och dagsetapperna är 10–15 km långa.

Vädret på området kan plötsligt växla, och man bör aldrig bege sig ensam ut i fjällterrängen.

Ledmarkering

Nordkalottleden består av flera gamla leder men innehåller även alldeles nya och oetablerade leder.

·          I Finland är leden markerad med ca 40 cm höga stolpar med orange markering.

·          I Norge är leden markerad med målade stenrösen.

·          I Sverige är leden markerad med röda korsstolpar samt med Nordkalottskyltar.

Etapper

Nordkalottleden kan vandras i etapper.

·          Kilpisjärvi–Kautokeino, ca 190 km (alternativ led: Kilpisjärvi–Halti–Kilpisjärvi, ca 108 km)

·          Kilpisjärvi–Abisko, ca 190 km

·          Abisko–Staddajåkka–Kvikkjokk, 394 km eller Abisko–Staddajåkka–Sulitjelma, 329 km

Beskrivning av Nordkalottleden

Kilpisjärvi–Kautokeino, ca 190 km

Kilpisjärvi - Saarijärvi 11 km

Nordkalottleden börjar i Kilpisjärvis södra ände, vid Kilpisjärven Luontotalo. Man kan också ta leden i byns norra ände, vid Kilpisjärven Retkeilykeskus, men då blir avståndet till Saarijärvi avsevärt längre.

Ledens första sevärdhet när man startar från Kilpisjärvi mot Halti är Saanatunturi, som höjer sig bredvid Kilpisjärvi. Saana är det dominerande fjället hela vägen från Kilpisjärvi till Saarijärvi.

Vid Tsahkaljärvis bäcksmynning möts den södra och norra leden från Kilpisjärvi och fortsätter sedan längs sjöns södra sida och vänder mot nordost. Där leden går över bäckar finns broar.

Vid Muurivaara går leden över på Norska sidan. Det behövs inga tillstånd för att korsa riksgränserna, men det är förbjudet att föra tullbart gods över gränsen.

Omgivningen runt stugan vid Saarijärvi är stenig, men i närheten kan du finna några stenfria tältplatser. Det finns en bro över bäcken bredvid stugan.

 

Saarijärvi–Meekonjärvi 19 km

Norr om Saarijärvi går leden till Käsivarren ödemarksområde, som är det största i Enontekis kommun. Från Saarijärvi stiger leden upp längs den delvis myrbeklädda sluttningen mellan Tuolljehuhput och Kuonjarvarri. Kuonjarvaggi är trots sin stenighet lättframkomlig.

Då man går ner till Kuonjarjokis stuga ser man de första stora klipporna, som stupar drygt 200 m lodrätt neråt. Vid klippornas fot finns det stora block, som har rasat ner från klippan.

Från Kuonjarjokis stuga fortsätter leden längs den jämna, lättframkomliga Meekonlaakso. Meekos stugor ligger i en fjälldal med björkskog, omgivna av Saivaara, Meekonpahta och Annjalonji. Över bäcken Pierfejohka går det en bro.

Meekonjärvi–Pihtsusjärvi 12 km

Söder om Porojärvis dal höjer sig det höga och säregna Saivaara, på vars krön det finns en minnesplatta över Finlands f.d. president Urho Kaleva Kekkonen. Om man vill besöka minnesplattan är det lättast att bestiga Saivaara från dess östra sida.

Väster om Meekonjärvi vid en hög klippas fot går Kalottleden över ett stenfält och fortsätter sedan mot Vuomakasjärvi, där det går en bro över bäcken som mynnar ut från sjön.

Efter att man korsat Vuobmegasvarri ser man snart Pihtsusköngäs framför sig, ett ca 17 meter högt vattenfall som är en av sevärdheterna längs Kalottleden. Det är en vacker plats att rasta på och kanske fotografera.

Från vattenfallet fortsätter leden tämligen lättframkomlig längs bäcken och via Pihtsusjärvis strand till Pihtsusjärvis öde- och reserveringsstuga.

 Ruttalternativ 1:Via Lossujärvi till vägen

Ifall man inte vill vandra längs Nordkalottleden från Kilpisjärvi till Halti och tillbaka, kan man även börja vandringen vid Lossujärvi. Från Riksvägen (E8) på Norska sidan, längs Didnujoki till Lossujärvis stuga är det ca 11 km och från stugan är det ca 12 km till Kalottleden. Sträckan är inte markerat, så det rekommenderas att ta med sig norsk karta Helliskogen 1:50 000.

Lättast kommer man från Kalottleden till Lossujärvi från Vuomakasjärvi norr om vattensystemet. Pihtsusjoki kan man ta sig över på vadstället som ligger vid Gränsbevakningsväsendets bevakningsstuga. Det finns ingen bro över Vuomakasjoki, även om det är markerat en bro på vissa kartor.

Pihtsusjärvi–Halti 12 km

Från Nordkalottleden, vid Pihtsusjärvis stuga avviker en led till Halti, som är Finlands högsta fjäll, 1328 meter över havet. På Haltijärvis norra strand ligger Haltis ödestuga och Haltis öde-reserveringsstuga, ca 1,5 km väster om leden. På Haltitunturis topp finns det en gästbok, där Haltis erövrare kan skriva in sitt namn.

Ifall man inte vill återvända längs samma led är det även möjligt att via Lossujärvi och Norge komma till E8 som går till Kilpisjärvi.



Ruttalternativ  2: Halti–Guolasjärvi

Från Halti kan man fortsätta ca 10 km norrut till Guolasjärvi som ligger på Norska sidan. Leden mellan Halti och Guolasjärvi är inte markerat så det rekommenderas att ta med sig norsk karta
Ráisduottarháldi 1:50 000 och kompass.

Ráisduottarháldis stenfält är avsevärt svårframkomligare än Haltis finska delar. Det kan stiga upp dimma på ett ögonblick och regnet kan göra de lavtäckta stenarna farligt halkiga. Leden Guolasjärvi–Halti rekommenderas endast åt ytterst erfarna vandrare. Mobiltelefonen har täckning endast på de högsta områdena.

Från Guolasjärvi kommer man längs landsvägen till Kåfjordbotn och vidare till Skibotn, där det från Finland finns en bussförbindelse (www.matkahuolto.fi) sommartid. Från Guolasjärvi är det ca 30 km till Kåfjordbotn. Vägen är smal och delvis i dåligt skick. Hela ledsträckan från Guolasjärvi till Kilpisjärvi är ca 120 km.

Pihtsusjärvi–Somashytta 13 km

Från Pihtsusjärvi går den egentliga Nordkalottleden österut och stiger över Lovttokielas. Leden går mellan två tjärnar och fortsätter längs Kopmajokis stränder till Somasjärvi. På Kopmajokis strand ligger Kopmajokis ödestuga.

På riksgränsen ersätts de 40 cm höga träpålarna av norrmännens stenrösen. Ett par hundra meter ovanför Rahpesjohka i sluttningen väster om Somasjärvi ligger Statskog-Troms öppna stuga med plats för 8 personer.

Somashytta–Saraelv 35 km

Från Somas fortsätter man längs fyrhjulingsleden som följer Coalbmevaggis nordöstra kant. Terrängen består av lättframkomlig trädlös tundra. Från fyrhjulingsleden avviker en led till Saraelv. Behöver man proviantpåfyllning måste man vandra till Sappen, som är belägen längs asfaltvägen som går till Storsletts by. Både i Sappen och i Saraelv finns möjligheter till inkvartering.

Saraelv–Nedrefosshytta 27 km

Från Saraelv går Kalottleden efter Reisaelva längs Reisdalen. Terrängen består av frodig lövskog, vilket gör det svårt att finna tältplatser. Bitvis efter leden finns det stenpartier som sträcker sig ända till stranden och bitvis går stigen högre upp i tallhed. I augusti–september försvåras framfarten av enorma hallonsnår. Stigen är ändå markerad och är lätt att urskilja i terrängen.

Före man ger sig iväg på vandring rekommenderas att ta reda på vattennivån i älvarna för från Saraelv framåt i Reisdalen är man tvungen att ta sig över åtskilliga små älvar, och då de svämmar över, kan Reisaelvaområdet vara svårframkomligt. Under regniga somrar eller under försommarens översvämningar är det möjligt att hela leden med dess markeringar ligger under vatten. Ifall vattnet är för högt kan man från Saraelv vandra högre upp längs fjällen till Vuomadathytta. Där finns ingen markerad led, så det krävs kartor över området Raisduottarhaldi och Mollesjohka.

De första tre stugorna från Saraelv uppströms är Statskog-Troms (www.statskog.no) stugor. Ansamukkas stuga är ca tre kilometer uppströms efter Saraelv på Raisaelvas motsatta strand och den är låst. Sieimmahytta (www.statskog.no) är också Statskog-Troms stuga och den ligger på Reisaelvas östra sida. Rodhytta, som ligger på den sidan, där leder går, är Statskogs låsta servicestuga.

Längs Nordkalottleden finnns Mållesfosse vattenfall, som är en av Europas högsta vattenfall (269 m). Ca 2 km uppströms från vattenfallet finns Statskog-Troms lilla Vuomadathytta, som har torvtak. Ca 5 km från Vuomadathytta, längs Reisaelva, ser man Stakarhyttas torvtak. Nästa stuga är Nedrefosshytta (www.turistforeningen.no), och den ligger 2 km uppströms från Stakarhytta. Man kommer över älven via en hängbro. Här är det även möjligt att klättra upp för den branta kanjonens kant för att beundra ravindalen i sin helhet.

Nedrefosshytta–Raisjärvi 30 km

Ca tre kilometer uppströms ligger Imfossens vattenfall. Såväl själva vattenfallet som hela det omgivande området hör till Nordkalottledens finaste sevärdheter! Stigen till vattenfallet är bitvis brant och stenig. Vandrare bör iaktta försiktighet, eftersom stigen på kanjonen kan vara farlig, speciellt vid regn. Efter vattenfallet strömmar älven en kilometer i den 50–75 m djupa kanjonen. Ovanför vattenfallet finns det en liten ödestuga, där det finns plats för två vandrare att övernatta.

Leden stiger så småningom upp till kalfjället, snirklar sig till Raisjärvi delvis längs torra stenfält och delvis genom fjällbjörkskog. Vid Bouzuoaivvi går stigen vid myrkanten. Var observant att ni inte tappa bort stigen. Njargajåkka är ledens besvärligaste bäck att ta sig över men vid lågvatten klarar man sig med stövlar.

 Vid Raisluobbalis norra ände vänder leden och går över myren mellan Jalgesvarri och Aitevarri för att sedan sammanfalla med ett fyrhjulingsspår vid Hålvinvarri. Myrarna på båda sidorna om Ciegnaljåkka är svårframkomliga. Bäcken går att vada över i stövlar.

Till Statskog-Troms Reisavanhytta (www.inatur.no) når man via transformatorn och väster om Lieggascårro. Från stugan kan man vandra till Kautokeino längs gruvvägen till Bidjovaggen. Då blir avståndet till Kautokeino ca 40 km.

Raisjärvi–Kautokeino 51 km

Detta avsnitt av leden är markerat med orangeröd målarfärg på fjällbjörkarna och stenrösena. Leden går uppe på Rivkus och vänder efter Jeageloaivi sydväst över Doelljadasvaaras norra spets och därifrån från Majanasjavris norra strand till Cuonovuoppis fjällstuga. Terrängen består av björkskog, videsnår och delvis myrar. Från Kautokeino kan man ta bilen till Cuonovuoppis .

Leden fortsätter genom fjällbjörkskog över Goaskinvarris topp. Sedan vänder man österut och kommer norr om Addjetjavri och Boeccegasvarri till Buletjavri. Kalottledens slut- eller startpunkt är Buletjavris lägerområde, dit det är ca 2,5 km från Kautokeinos centrum.

Kilpisjärvi–Abisko, ca 190 km

Kilpisjärvi–Kuohkimajärvi 11 km

Vandringen mot Abisko kan påbörjas genom att vandra genom Malla naturreservat till Kuohkimajärvis ödestuga.

Leden börjar i norra änden av Kilpisjärvi, på parkeringsplatsen söder om Siilasjärvi. Du kan även ta naturstigen som börjar vid Saanas fot och komma till Nordkalottleden på det sättet. Leden avviker från naturstigen före kalfjället. Efter att man korsat vägen, kommer man till parkeringsplatsen, där Kalottleden fortsätter västerut mot Malla naturreservat. Vandrar man genom naturreservatet rekommenderas att på förhand bekanta sig med reservatets ordningsregler.

Till Treriksröset och Malla naturreservat kan man även ta Malla-båten, som under sommarsäsongen trafikerar mellan Kilpisjärvi och Kolttalahti tre gånger om dagen ifall det finns tillräckligt med passagerare.

 

Kuohkimajärvi–Pältsastugan 13 km

När man passerar Treriksröset, går leden över till Sverige. Stigen går nästan upp till 1000 meters höjd på Tuipali kalfjäll och sedan ned därifrån till Pältsas grönskande dal.

Till stugorna i Sverige behöver man inte någon nyckel, eftersom där under högsäsong finns stugvärdar som tar betalt och hjälper till vid behov. I Sverige ägs stugorna av STF, Svenska Turistföreningen (www.svenskaturistforeningen.se). Rekommenderade kartor då man vandrar på svensk sida är bl.a. Fjällkartan BD 1 och Turkarta Indre Troms 1:100 000, på vilken man ser hela leden från Kilpisjärvi till Abisko.

Pältsastugan–Rostahytta 12 km

Denna etapp av Nordkalottleden är ny, så det finns ännu inte någon ordentlig stig. Från Pältsa stiger leden längs bekväma sandkullar till Måskåkaise. Då man kommer till Norges gräns förändras ledmarkeringen till stenrösen. Leden svänger mot Rostahytta (www.turistforeningen.no) söder om Måskåjärvi.

Norges stugor är alla låsta och hör till DNT. (www.turistforeningen.no), och man får nyckeln till dem från Norges tull i Kilpisjärvi mot en pant.

Rostahytta–Daerttahytta 18 km

Från stugan stiger leden 6 km uppför. Sedan följer ca 8 km stenpartier, varefter leden börjar gå ned på fjällets andra sida och mot Daertahytta (www.turistforeningen.no), som ligger på Øvre Dividal nationalparks område.

Daerttahytta–Dividalshytta 30 km

Nordkalottleden går på Øvre Dividal nationalparks område drygt tio kilometer över lågsluttande tundra. Mellan Daerttavaggi och Skaktardalen måste man korsa ett par breda bäckar. Därefter går leden över fjällpassagen. Höjdskillnaden mellan stigens högsta punkt och Dividalens botten är 600 meter. Efter sträckan över kalfjället möts man av dalens frodighet. Dividalshyttan (www.turistforeningen.no) är belägen halvvägs uppför Jiertas sluttning på en fantastisk utsiktsplats.

Dividalshytta–Voumahytta 19 km

Efter Dividalshyttan går man över Divielvan via en hängbro. Därefter stiger leden åter från fjällbjörkskog upp till fjälls med milsvid utsikt. Voumahytta (www.turistforeningen.no) är belägen i mynningen av en vid U-formad dal.

Voumahytta–Gaskashytta 20 km

Efter Voumahytta börjar stigningen igen. Stigen når ändå upp till 950 meters höjd, varefter den går ned mot Gaskashytta (www.turistforeningen.no) och Altevatn.

Gasgashytta–Innset 15 km

Litjälktis nedre sluttningar bjuder inte vandraren på några trevliga upplevelser med sina buskar och leriga stigar. Före Innset finns det trevliga lägerställen. I Innset finns möjligheter till inkvartering och därifrån kan man även åka buss till Narvik om man vill.

Innset–Lappjordhytta 28 km

Altevatn är en dämd tiotals kilometer lång sjö. Väster om den finns det omkring fyrahundra sommarstugor, där man endast kan passera längs en väg.

Följande avsnitt är avsevärt mindre använt. Det finns tre ställen där man måste över bäckar och broarna är osäkra pga. översvämmningarna på området. Strax innan gränsen till Sverige anländer man till Troms Turlags Lappjordhytta (www.turistforeningen.no).

Lappjordhytta–Abisko 25 km

Nordkalottleden sluttar brant mot Torne träsk och Sverige. I Pälnovik finns en öppen stuga (4 personer). Stigen för en till Björkliden vid järnvägen, där man även kan få inkvartering. Abisko Turiststation (www.svenskaturistforeningen.se) ger vid behov information om tågens tidtabeller. Man kan även vandra efter den sk. Rallarstigen till Abisko. Sträckan Björkliden-Abisko är ca. 8 km.


Abisko–Staddajåkka–Kvikkjokk, 394 km
och/eller Abisko–Staddajåkka–Sulitjelma, 329 km

I början av leden går den mellan Abisko och Sälka längs den berömda Kungsleden. Information om Kungsledens stugor får man på STF:s  webbsidor (www.svenskaturistforeningen.se). Information om Kungsleden får man på webbsidorna Lägerelden (home.swipnet.se/lagerelden).

Abisko fjällstation - Abiskojaure fjällstuga 15 km

Abiskojauren fjällstuga - Alesjauren fjällstuga 20 km

Alesjauren fjällstuga - Tjäkta fjällstuga 13 km

Tjäkta fjällstuga - Sälka fjällstuga 12 km

Sälka fjällstuga - Hukejaure fjällstuga 12 km

Information om de nedan nämnda norska stugorna får man på Den Norske Turistforeningens webbsidor (www.turistforeningen.no > Hytte-sök > Narvikfjellene).

Hukejauren fjällstuga - Gautelishytta (Norge) 17 km

Gautelishytta - Skåddåivejaurehytta (Norge) 17 km

Skåddåivejaurehytta - Sitashytta (Norge) 22 km

Sitashytta - Paurohytta (Norge) 24 km

Paurohytta - Röysvatn hytta (Norge) 25 km

Röysvatn hytta - Vaisaluokta fjällstuga (Sverige) 53 km

 

Vaisaluokta–Kvikkjokk (Sverige)

Längs Padjelantaleden till Kvikkjokk. Information om Padjelanta nationalpark, Padjelantaleden och stugorna längs stigen på svenska på webbsidorna Norrbottensfjällen (www.fjallen.nu).

Vaisaluoktan fjällstuga - Kutjaure fjällstuga 18 km

Kutjauren fjällstuga - Låddejåkka fjällstuga 19 km

Låddejåkka fjällstuga - Arasluokta fjällstuga 13 km

Arasluokta fjällstuga - Staloluokta fjällstuga 12 km

Staloluoktan fjällstuga - Staddajåkkå fjällstuga 12 km

 

Ruttalternativ 1: Staddajåkka–Sulitjelma (Norge)

 

Information om Sulitjelma områdets stugor hittar du på  Den Norske Turistforeningenin hemsida (www.turistforeningen.no).

Staddajåkkå fjällstuga - Sårjåsjauren fjällstuga 6 km

Sårjåsjaure fjällstuga - Sorjushytta (Norja) 9 km

Sorjushytta - Ny Sulitjelma fjellstue (Norja) n 7 km

Ny Sulitjelma fjellstue - Sulitjelma (Norja) n. 3 km

 

Ruttalternativ 2: Staddajåkkå–Kvikkjokk (Sverige)

 

Staddajåkkå fjällstuga - Varvek fjällstuga 20 km

Varvek fjällstuga - Pieskehaure fjällstuga 18 km

Pieskehaure fjällstuga - Vaimok fjällstuga 18 km

Vaimok fjällstuga - Tarrekaise fjällstuga 22 km

Tarrekaise fjällstuga - Njunjes fjällstuga 6 km

Njunjes fjällstuga - Kvikkjokk fjällstation 6 km

 

Dricksvatten

I alla bäckarna längs leden är vattnet drickbart.

Avfallshantering

Lämna inte skräp i naturen, utan ta med dig avfallet.

Vedservice

Färdighuggen ved körs på vårvintern ut till öde- och reserveringsstugorna. Eftersom vedtransporterna är långa och dyra, önskas det att veden som är avsedd för stugorna inte bränns utanför stugorna.

Övernattning
Öde- och reserveringsstugor i Finland

Längs Kalottleden finns det ödestugor samt reserveringsstugor, där man kan reservera bäddplatser mot en avgift.

  • Finska Skogsvårdstyrelsen  har sex ödestugor och fyra reservationsstugor längs leden. I Saarijärvi, Kuonjarjoki, Pihtsusjärvi och Halti ligger ödestugorna i samma byggnad som reserveringsstugorna, men Meekonjärvis ödestuga och reserveringsstuga ligger ca en halv kilometer från varandra. Kopmajokis ödestuga ligger nära Norges gräns.
  • I närheten av Treriksröset ligger Skogsforskningsinstitutets Kuohkimajärvis ödestuga.
  • Stugorna kan reserveras genom att ringa till Kilpisjärven Luontotalo. Då detta är stängt sköts reservationerna via Fjällapplands naturum i Enontekiö. I dessa kundtjänstpunkter får man även tilläggsinformation om stugorna och leden.

Stugor i Norge

  • Största delen av Kalottledens stugor i Norge ägs av Den Norske Turistforening (www.turistforeningen.no), som använder förkortningen DNT. Till DNT:s stugor finns det en standardnyckel, som går till alla stugor. Nyckeln fås bl.a. i Kilpisjärvis tull mot en pantavgift, tfn 020 492 8820.
  • Om Tromsområdets DNT-stugor och deras reservationer får man information från DNT (www.turistforeningen.no).
  • Även Norges Statskog (www.statskog.no) har stugor längs Kalottleden. En del av stugorna är öppna och andra låsta.

Stugor i Sverige

  • Kalottledens stugor i Sverige ägs av STF, Svenska Turistföreningen (www.svenskaturistforeningen.se). Under högsäsongen finns en stugvärd i stugorna. Stugvärden tar betalt för bäddplatserna och hjälper till vid behov.
  • I STF:s stugor i Sverige längs Kungsleden säljs även livsmedel.

 

Kalottledens instruktioner och regler 

I Finland går leden genom Käsivarsi ödemarksområdet och Malla naturreservat. På ödemarksområdet gäller allemansrätten men om man vandrar genom Malla naturreservat måste man hålla sig till de markerade lederna. Det är bra att även ta reda på naturreservatets övriga regler före vandringen.

Gränsövergång

Nordkalottleden korsar riksgränsen flera gånger och på dessa ställen bör man ta i beaktande att man inte får ha med sig något tullbart gods. De som planerar att korsa gränsen med hund bör i god tid före vandringen ta kontakt med Tullen (www.tulli.fi). De nödvändiga vaccinationerna och intygen får man information om på Jord- och Skogsbruksministeriet i Finland. (www.mmm.fi).

Mobiltelefonens täckning

Även om Finlands mobiltelefonnät har bra täckning, finns det flera områden med radioskugga på Kalottleden. Sannolikast är det att mobiltelefonen har täckning i närheten av Kilpisjärvi, samt på ledens högre punkter. Täckningen varierar också mellan de olika operatörer och telefoner.

 

Säkerhet

Man bör aldrig vandra ensam. I stugornas gästböcker bör man förutom sitt namn skriva in även sin planerade rutt och nästa destination. Detta för att underlätta sökningarbetet vid eventuella olyckshändelser eller om man har gått vilse.

Utrustning

Vandrar man på Kalottleden måste man ha med sig en karta och kompass samt tillräckligt med mat, eftersom avstånden i terrängen är långa. Ordentliga skor och varma kläder är nödvändiga. Vädret kan variera kraftigt och även mitt på sommaren kan det snöa och vara isande kallt.

Även om det finns ödestugor på leden ska man inte ta för givet att det finns plats i stugorna, utan det är säkrast att ta med ett eget tält. Spritkök är ett måste, eftersom man inte alltid ryms in i stugorna för att laga mat och det inte finns några eldplatser mellan stugorna. Nordkalottleden går huvudsakligen över trädlösa kalfjäll, och det finns inte några fallna träd som lämpar sig för att göra upp eld.

Säsongstider

Nordkalottleden är en sommarvandringsled. Augusti och början av September är de månader, då det finns mest vandrare på leden.

På vintern kan man skida från Kilpisjärvi till Halti, men det finns ingen egentlig markerad skidled. På vårvintern markeras ett servicespår med ruskor mellan Kilpisjärvi och Halti, till vilket man även hänvisar snöskoteråkare.




Mer information om Kalottleden hittar du på följande hemsidor:

Kilpisjärvi–Kautokeino

 

Kilpisjärvi–Abisko

 

 

Abisko–Kvikkjokk

 

 

Publikationer

  • Kalottireitti: Kilpisjärvi - Halti-broschyr (www.metsa.fi, på finska)
  • Grundsten, Claes 1992: Padjelanta och Sulitelma.
  • Grundsten, Claes 1988 och 1992: Vandra Kungsleden 1.
  • Grundsten, Claes 1991: Vandra Kungsleden 2.
  • Grundsten, Claes 1988 och 1995: Vandra Kungsleden 3.
  • Grundsten, Claes 1992: På fjälltur. Kebnekaise och Abisko. Turbeskrivningar.
  • Den Norske Turistforening 2000: Til fots i Norge. (Boken delas ut till Den Norske Turistforeningens medlemmar, fås inte från bokhandeln.)