|
Sedan gammalt sägs
det att gå till myran och se hur dom arbetar. Det gjorde jag i den grad
att jag fick myror i skallen och skriver dessa rader för att bli av med
dom. Tidigare har jag följt ett annat råd. Ha inte bekymmer se på
himmelens fåglar de har inte bekymmer för morgondagen utan sitter på en
kvist och sjunger.
Av myror finns det ett sextiotal arter i Sverige varav cirka hälften
bygger stackar. Andra arter bor under jorden, i multnande träd, men även
i hus. Av myror finns olika storlekar och färger. Det finns gula, röda,
svarta och till och med vita myror.
Det vi ser mest av är stackmyran som bygger sitt bo av barr. Det är noga
med hur barren placeras i boet. Trots regn är der sällan en stack blir
blöt invändigt. Vid valet av barr är den väldigt noga att barr har den
rätta mognadsgraden. En myra kan gå förbi åtskilliga barr innan den
hittar den lämpliga. Ventilationen i stacken är det noga med. Särskilda
myror har till uppgift att se till att den fungerar. Vanligtvis ser man
en tredjedel av stacken ovan jord, resten av boet finns nere under
jorden.
Storleken på myrorna varierar, På Kanarieöarna och på öarna runt
Medelhavet finns millimeterstora svarta myror, som kräver nästan
förstoringsglas för att ses. I Australien finns det en art som kallas
för klubbmyra, den är aggressiv och åtskilliga centimeter stor. Dessutom
är soldatmyrorna beväpnade med ”plåtsaxar” till munnar. Och som om det
inte skulle räcka har dom en gadd baktill med gift som kan ta död på det
mesta.
I en stack finn
det myror med olika uppgifter. Där finns puppskötar och äggskötarmyror
som matar och flyttar ägg och puppor så att de håller sig friska.
Huruvida de kan befria dom från svampsporer och kvalster liksom att se
om andra inkräktare lagt sina ägg i en puppa kan dom nog ej se.
Myrdrottningen som är större än arbetsmyrorna får flera ägg dagligen som
särskilda barnmorskemyror tar hand om. I deras uppgift ingår även att
mata drottningen och putsa hennes uppsvällda kropp.
Vid ingångarna finns soldatmyror som ser till att endast myror med rätt
”lukt” kommer in
Dock finns det vissa steklar och skalbaggsarter som som kommit över
”koden” och släpps in i stacken. Dessa kan sedan ställa till stor skada
genom att lägga sina ägg i pupporna, äta av äggen, och låta sig matas av
myrorna.
Förr att dom s. k. samlarna och spanarmyrorna skall hitta hem ”
snitslar” de sitt spår med sin egen lukt. De spanarmyror som hittat
något intressant kan meddela med sina antenner vilken hjälp de behöver.
Myrorna ”mjölkar” bladlössen på en söt vätska. Om jag kommer ihåg rätt
kan de ha en egen ” ladugård” med bladlöss som de matar med svamp från
egna odlingar.
En stor stack består ofta av stackar som ligger i närheten och är som
våra förstäder Mellan dom olika stackarna går vägar som kan vara nästan
decimeter breda. Stora vägar går även till de ställen där dom hämtar mat
eller material till stacken.
Liksom vi människor kan myrorna råka i krig om någonting som är
attraktivt eller fyller ett nödvändigt behov för stacken. Då kallas
soldaterna för att erövra det begärliga. Genom att pupporna ges
annorlunda mat föds fler soldatmyror. Den andra stacken gör likadant.
Detta leda till ett storkrig där de slåss till sista myra. Pupporna och
äggen tas som krigsbyte och den andra stacken blir övergiven eller en
andra stack åt vinnarna. Det är inte osannolikt att det pågår ständiga
småkrig stackar emellan, utan att det leder till något avgörande.
Varje sommar föds vid något tillfälle massor med hannar och honor med
vingar. De är dom som sedan ska bilda nya myrsamhällen. Dom parar sig i
luften, varefter hannarna dör medan honorna biter av sig vingarna och
försöker bilda nya samhällen. En myrdrottning kan leva 18 till 20år
medan en arbetare är förbrukad och dör efter några månader.
När myrorna svärmar gör de det samtidigt i en hel skog. Det gör att
myror från olika stackar blandar sig med varann och det naturliga
urvalet gör att dom dugligaste överlever. Det är inte små mängder myror
som är i rörelse. Det rör sig om tusentals. Vid ett tillfälle såg jag en
båt helt full med myror. Det fanns knappast en kvadratcentimeter ledig.
Som tur var rörde det sig om svartmyror som inte är så aggresiva. Om
hannarna sedan av arten rödmyra biter eller har bitverktyg vore onödigt,
när de ej är ämnade att fortleva. Samtidigt som myrorna svärmar samlas
alla skogens insektätare till detta naturens stora kalas. Alla
småfåglar, trollsländor, ödlor och även fiskar deltar i festen. Av dom
ursprungliga drottningarna är det endast ett fåtal som får chansen till
att anlägga ett bo.
Av intresse är vandrarmyran som stannar vid ett ställe så länge där
finns föda och fortsätter sedan till nästa. Först går spanarmyror och
väljer dom bästa vägarna och tillgången på föda. Alla insekterna i deras
väg övermannas och äts upp. Skorpionerna och spindlarna går inte säkra
emedan myrorna genom sitt flertal och trots manspillan oftast får
övertaget.
Så vandrar myrorna framåt, en mindre grop eller pöl klaras av genom att
myrorna bildar en levande bro som de efterföljande kliver över. Sist i
tåget kommer barnskötarna med puppor och ägg samt drottningen. Detta
följe skyddas av stora soldatmyror som biter till av minsta anledning.
Trots stora förluster kläcks hela tiden nya myror. De matas med föda som
gör dom till arbetare, soldater och ibland föds nya honor och hannar.
Det märkliga var att när vandrarmyrorna fick tag i en hanne klippte de
av vingarna på den. Därefter fördes han till honan och fick befrukta
henne. Om han vidare öde sägs inget. Förmodligen fick han tjäna som
föda. Stora byten måste samlarmyrorna få hjälp med som t. ex.
transporten till övernattningsplatsen. Då fick soldater med extremt
långa ben bära hem bytet. Vandrarmyrorna som finns i Afrika har
infödingarna lärt sig att dra nytta av denna myra. När myrorna vandrar
in i hyddorna, äter dom upp allt vad insekter och kvalster heter, och
när dom är färdiga lämnar dom stället. Vid mörkningen återsamlas
myrorna. Dom barnskötare, soldater och andra som inte fått mat får nu
matas av samlarna. Sen vilar de till en ny morgon då ny riktning eller
flyttning bestäms. All flyttning av drottning, ägg och puppor sker dock
efter mörkrets inbrott, för att väcka så lite uppseende som möjligt.
Det som leder det hela, sägs röra sig om kemiska reaktioner och har
delvis med kosten att göra. Mycket som sägs och skrivs om myrorna, är
misstänker jag, antaganden. Men alla de olika myrarternas beteenden
sätter människornas fantasi i rörelse, speciellt när det gäller att
jämföra den med människan.
En annorlunda myra är den myra som bor inne lövverket. Eftersom de inte
själva kan producera tråd använder de pupporna som kan producera tråd
till att veckla och sy ihop bladen med. Vi har rödmyran som vi också
kallar för ettermyra som sprutar vätska ur bakkroppen. Somliga säger att
de håller en smörgås över stacken för att få myrorna att spruta etter på
den, och att man då skulle få en godare smörgås. Den vanan har jag ej
tagit efter fast jag ofta varit ute i skogen.
Något som man ofta ser i skogen är att en myra bär på en annan. Jag har
trott att det är myrambulansen som är i farten eller att det är
krigsbyte. Men det sista jag hört är att de oftast är en arbetare som
bär på en äggskötarmyra som ej själv har förmåga att orientera sig till
en grannstack eller tillbaks.
Om vi går ut och lär oss av myrorna är det synd, att vi tar efter dom
även när det gäller krig. Ja, det var nog allt för idag, hoppas jag blev
av med myrorna jag hade i skallen.
Karesuando den 23
december 2005-12-23
T.T.
|