Lokala namn på dom mest kända fåglarna inom=20 Karesuando-området

Lokala namn på dom mest kända fåglarna inom Karesuando-området.
Obs! att olika namn på fåglar kan förekomma inom olika sock= endelar.

Storlom och smålom kallas kakaori och tohtaja, vilket som är vilket finns olika mening= ar om. Under sommaren var den aktiv före regn, och det påstod att n&aum= l;r den flög omkring och lät sitt ganska snabba = ka-ka-ka-ka-ka ljuda var inte regnet långt borta. Ungarna vanligen två om dessa inte får tillräckligt med mat (fisk) brukar endast den ena överleva. Den finns i många större sjöar under stilla sommarkvällar kan man höra honans klagande läte som lätt kan förväxlas med barnskrik, ja ibland kan lätet kännas kusligt speciellt då sommarkvällarna börjar bli lite mörkare mot hösten.

Av doppingarna kan man ibland träffa på Svarth= akedoppingen. Den häckar i fjällsjöar och förekommer längst Bottenviken men är sällsynt. Att jag nämner denna är att jag misstänker att arten är i växande och söker nya lokaler.

Årligen träffar man skarvar inom området. Om dessa häckar inom området är oklart. De ex jag påträffad verkar vara av arten storskarv, fastän den simmar högt i vattnet till motsats vad fågelböckerna beskriver arten.

Sångsvanen Jojkainen har ökat och har nästan bli= vit en plåga med sitt skrikande. Jag tycker att licensjakt på svan sku= lle övervägas.

Sädgås Hanhi och fjällg&arin= g;s Killjukka den senare är nästan helt försvunnen. Andra gåsarter som kanadagås och tillfälliga gästbesök av andra gåsarter förekommer. Jag skulle förmo= da att antalet hybrider är stort, vad sen gäller dess förmåga= att fortplanta sig vet man knappast. Bläsand haapana<= /span> har haft lyckade häckningar i flera år och ökar.

Punasuorsa eller gräsand ökar också och efter a= tt folk matar dom är vissa individer halvtama.

Suorsa eller känä stjärtand verkar minska.

Likadant Tavi eller på svenska Kricka.

Av dom små änderna kan vi påträffa = årtan som är lätt att förväxla med krickan.

Viggen sortti virusbäraren har väl knappast = lidit större förluster utan förekommer nästan i lika stort an= tal som tidigare.

Berganden isosortti lever lite isolerad och verkar komma = sent

Trots alla oljekatastrofer finns alfågeln kvar eller a= lli som vi kallar den. Trivs bland isflaken och alliljudet= låter som musik i mina öron.

Sjöorren eller merilinto som vi kallar den förekomm= er i stora flockar tills den sprider ut sig till småsjöar för att häcka. Denna fågel verkar ha en längre ”ungdomstid= 221; emedan den inte häckar den andra sommaren utan lever i flock för = att sedan den tredje sommaren söka sig till häck= ningssjöarna.

Svärtan kolso den största av utsjöfågla= rna verkar minska.

Knipan sotka lokalnamnet kommer nog av de susande ving= arna som fågeln åstadkommer och har fått sitt namn på gr= und av detta. Tidigare hade nästan varje familj knipholkar ute som beskatt= ades på ägg. Detta var en vitamintillskott för befolkningen på våren som var livsnödvändigt för = att överleva emedan det som skulle växa under sommaren kunde skö= rdas först på hösten, att skörden slog fel var nästan vanligt

Salskrake eller ungelo som äv= en häckar i holkar har vi som gäster ibland. Bäst trivs den i s= kogmiljö där det finns möjlighet att hitta naturliga boplatser.

Småskrake eller karikoskelo gillar strömmar och häckar gärna på mindre öar i älvarna <= /span>

Storskrake ahmakoskelo kan under höstarna åstad= komma storslakt under gemensamhetsjakt på fisk, emedan den dödar och skadar fisk är den ej så omtyckt.

Då den jagar i flock som kan bestå av hundratals individer.

När det gäller dom olika rovfåglarna har jag fått så många olikartade bud att jag knappt vågar skriva om det och på så viss visa min okunnighet då det gäller dessa.<= o:p>

Kungsörn kotka finns i växande antal dess kusin havsörn påstås även häcka häruppe trots avvaron av kust. Men emedan örnen under sin uppväxt och individuellt kan uppvisa stora varati= oner i fjäderdräkt kan lätt missförstånd ske. Här kommer jag osökt att tänka på att kan e= j dom här två arterna blanda sig med varann, men då har nog naturen ordnad att deras ungar blir sterila.

Fiskljusen är jag säker på den heter kalasäs= ki av någon anledning och förekommer i enstaka ex.

Falkar vallit förekommer i många storlekar eftersom man sällan ser dom på nära håll tycks det om även lokalbefolkningen är lite osäker på vad dom ska h= eta.

Med riakkovalli kan man förmoda att där menar m= an jaktfalk, men vad heter dom små?

Även stenfalken och några till tycks ha sin utbredning härute men eme= dan vi för tillfället är utan lämmel och råttor tycks= dom ha sökt sig till andra områden.

Sen har vi råkarna och olika hökarter d&= auml;r möjligen fjällvråken kunde heta biagan= a ett ljudhärmande namn, men vad jag kan erinra mig är de inte ensa= mma bland rovfåglar att ha det ljudet.

Sen har vi hönsfåglarna, fjällripan kallas för kiruna och dalripan bara riakko<= /span>.

Tjäder metto och tjäderhönan koppelo.

Orren Teiri

Järpen pu Järpen sägs ha varit en enorm fågel tidigare men blir mindre varje år och skall vid värl= dens slut vara så liten att den inte längre syns. Men bullret vid uppfloget skulle den få behålla så länge den fanns till.

Jag är övertygad om att under höstarna fanns det flockar av rapphöns, som vi kallade för peltokana fast enligt utbredningskartan skulle den häcka betydligt längre söderut. Den fågeln har jag dock inte sett dom sista tretti åren.

Större strandpipare Tullittä träffas ofta p&= aring; sandstränder har en känsla av att antalet minskar Boet ligger ofta nästan helt öppet på en sandstrand den lägger som andra vadare fyra ägg.

Fjällpipare släkting till ljungpiparen som vi kallar kapustag= ormitta den senare har ett gällt pipande som ringer i öronen flera dagar efter en fjällvandring. Den förra verkar helt ljudlös. Sen kommer ett par snäpparter som ger mig huvudbry det finns en kärr-= och en myrsnäppa som låter nästan likadant och dom fär heta liaro oavsett.

Mosnäppan den minsta av vadarna kallade vi för pikkoliaro, dennes svirrande vårlek på en stängselpåle var en upplevelse.

Brushanen var sokolainen och var o= fta högvilt för småpojkar.

Goavi då menade vi småspov för den var allmän tidigare. Nu sägs även isogoavi<= /span> häcka här dvs. storspov. Ibland kunde man ute på myrarna påträffa punagoavi myrspov men det var sällan. Den röda färgen och den uppåtböjda näbben är kännetecknande för myrspoven.

Enligt fågelboken finns både rödbena och svartsnäppa inom området att vi kallar båda arterna för rivittä orsaken torde vara ljudet emedan de annars är olika tecknade. . <= /o:p>

Gluttsnäppan kallar vi för viggla återigen en fågel som fått namn efter lätet.

Grönbena och skogsnäppa är vanliga hos oss även där är jag tveksam men den en är väl isoliaro med den andra som kan liknas vid ett slipande av lie kallas för diohta tror jag.

Att kivivivuttäjä tianen var drillsnäppa verkar vara säkert eftersom det inte finns andra alternativ. Det kan nämnas att det lokala namnet var extremt lokalt. <= o:p>

Av beckasinerna har vi med säkerhet taivhanjara som åstadkommer det bräkande ljudet vid dykningar i luften börj= ar dom ulliga fjädrarna på stjärten att vibrera och åstadkomma ljudet. Den lilla dvärgbeckasinens klapprande lä= te man kan höra stilla vårkvällar som låter som häs= t i galopp är en prestation. Att han sedan är ganska osynlig under sommaren beror väl på att han tömt alla krafter på våren och behöver lugn och ro för att föda en ny kull.= Av dubbelbeckasinen har jag inga erfarenheter men det är inte omöjli= gt att den finns här.

Vad jag kan erinra mig har dvärgbeckasinen inget lokalt namn. <= /span>

Smalnäbbad simsnäppa med det mäktiga namnet pohjolanhan= hi ser man under våren i flockar ofta i mitten av stora sjöar ivrigt ätande av de insekter som flyter med vågorna eller strömmen= .

Måsen heter kajava och man gör knappast skillnad på skrattmås, gråtrut eller fiskmås, tidigare kunde= man endast se dom ett par gånger om året nu häckar en del av d= om i våra vattensystem.

Tärnan heter tirro oavsett om det är en silvertärna eller fisktärna, arterna är snarlika.=

Duvorna speciellt ringduvan kan man hitta häckande i den södra delen av socknen och ibland kan en turkduva felorientera och hamna härute.=

Göken är alltid käki och välkänd = av alla.

Bissihauka har dom flesta ugglorna fått heta oavsett stor= lek. Ett kanske för fjällugglan som kallades goal= fi av någon anledning om inte mitt minne sviker mig. <= /p>

Bissihauka hette hökugglan också trots sin aggresivitet nära bo= et, av erfarenhet har jag respekt för denna fågel.

Vid ett tillfälle fick jag se en pärluggla som var väldigt liten, men ändå så stor att den kunde fånga en skogsmus.

Spillkråkan liksom hela spettsläktet har fått heta tikk= a, möjligen musta tikka<= /span> eller vihreä tikka men knappast mera. Möjligen skilde man åt en större och mindre = tikka, iso eller pikkotikka.

Sånglärkan har vi kallat lärka att använda det finska namnet luoro eller leivonen har inte varit aktuellt.

Backsvalan har fått heta törmiäinen hussva= lan har heta hunepäskunen, tornsvalan och ladu= svalan har jag inte hört någon lokal namn på. <= /p>

Sädesärlan heter västräkki och den gula geldavästräkki fast ordet geldasirko har jag också hört.

Strömstaren kallas koskiharaka.

Blåhaken är satakiälinen eller kellotianen.

Stenskvättan var kivirastas.

Björktrasten var rösörastas. Andra trastfågl= ar var bara rastaita.

Lövsångaren var en laulotianen kort och gott.

Gulsparven var uätianen eller un= ilinto.

Lappmesen fick själv presentera sig och kallades således för pixtitiäinen återigen en ljudhärmande namn.&= nbsp;

Talgoxen fick behålla sitt svenska namn, men har för mig att några kallar den för talitianen .

Staren var kottarainen.

Lavskrikan var en kukainen iblan en kukeli.

Gråsparven en suntarypiäinen

Bergfinken härkäpeipon= en eller saelinto. När bergfinken sjunger bli det regn inom dom närmaste timmarna.

Snösparven var pulmukainen

Gråsiskan var urpiainen, där var man lite hänsynslös och kallade snösiskan likadant.

De fanns en pytteliten fågel som kallades för = riakkotianen, förmodligen för att den byggde sitt bo nere på marken i en buske, vilken fågel det rörde sig om är mig obekant. <= /o:p>

Att blåhaken på höstarna fick heta suntat= ianen är mera begripligt emedan det var mest föda bakom ladugårda= rna.

Man skilde på rovfåglar haukkalinnot. <= span class=3DSpellE>Ratkot dom strandnära änderna och sölkälinnot vilka höll till längr= e ut på sjöar och älvar. Jänkälin= nut de var vadarna. Laululinnot var alla sångfåglar som inte sjöng fick väl bara heta pikkolinnut. <= /span>

Ture Töyrä 2006