Funderingar kring fåglinfluensan

Funderi= ngar kring fågelinfluensan.

Så länge den grasserade i Asien och i södra Europa skrev tidningar o= ch tv samt radio om dess farlighet. Ju närmare den kom mer ofarlig blev d= en. Innan den hann hit upp till Norrbotten skulle den rentav ha självdött. Likadant blev det med den galna kosjukan. Vi kunde äta nötkött utan vidare, medan samma sjukdom i England, gjor= de att köttet därifrån inte importerades.

Dessa uppgifter gör att man börjar inse att vi är mer eller mindre styrda av massmedia.

Eller fick den möjligen stora rubriker för att annat sensationellt inte hände som kunde intressera allmänheten. Visserligen fanns Irakkri= get och översvämningar samt jordskalv men även detta blev till s= lut en vardagshändelse och således ingen nyhet.

Dock är det så att man får räkna med att smitta kan spridas ända hit upp. Därför kan det vara på sin plats att inte röra vid sjuka eller döda fåglar. Andra självdöda djur kan även ha smittan. Om man hittar fåglar eller djur som ka= n ha smittan meddela detta tillberörd myndighet. Enligt tidigare uppgifter skulle varje kommun ha en ansvarig ledning dit anmälningar om misstänkt smitta kunde anmälas. Myndighet som måste vara närmast knyten till detta är väl av naturliga skäl hälsovårdsmyndigheten.

På grund av kommunens storlek borde lokala enheter knytas som kan agera vid eventuell smitta. Saker som vi inte alltid tänker på är att tvätta sig om händerna när man varit utomhus.

Det kan låta larvigt och småaktigt men kan vid eventuell smitta rädda liv.

I Kalmar har man hittat vigg och svanar som har blivit smittade och dött. Viggen har dom sista åren börjat söka sig till hamnar och utlopp, där den tidigare har varit sällsynt. Och att kunnat utnyt= tja matplatserna ser man den i allt större antal.

Om jag kommer ihåg rätt har inte någon gräsand eller örn blivit smittat. Där talar man om att dessa är immuna mot sjukan. Men däremot har en mink, en katt och en berguv blivit smittad.=

Av detta bör vi kunna lära oss att ha ett öga på vå= ra katter och hundar. Att katter kan ge sig på sjuka djur och hundar gärna äter på kadaver dom hittar= kan ej vara bra.

Allt detta kan man tycka är onödigt och kanske det aldrig kommer att b= li någon sjuka. Men det kostar inget att fundera lite ikring dom här sakerna.

Man kanske vaknar en dag och får läsa stora rubriker om fågelinfluensans utbredning just där vi bor idag. Då ä= ;r vi lite förberedda och drar handskar på oss vid utevistelse.

Till slut hoppas jag att älgar, renar och fiskar slipper detta liksom människorna. Men det vore nog ganska ensamt i den skog där man ej hörde fågelsång, ripornas skrattan= de och knipornas vinande vingslag vid vattendragen.

Dom sista dagarna har det varit väldigt tyst om influensan. Kan den möjligen ha slutat sprida sig eller falnat av.

Ture Töyrä