|
Pingisjärvi
Sjön
Pingisjärvi ligger ca 40 km söder om Karesuando i Kiruna kommun. Sjön
nås via en stig från Kotamaa som ligger ca 5 km söder om byn
Paittasjärvi, längs väg 400. Stigen går längs en smal ås, där platsen
längst ut kallas för ”Huutoniemi” (som har fått sitt namn efter
auktioner som hålls där för att auktionera ut arrenden). Från åsen har
man översikt över hela Pingisjärvi-området.
Från
sjöns nordvästra hörn går den grävda kanalen mot Pingisjoki. I kanalen
finns rester av dammkonstruktionen kvar från år 1934. Vid kanalen finns
även en slåtterkoja som har använts som bostad under kanalbyggen och har
senare använts under slåtterarbetet.
Idag är
de gamla slåttermarkerna igenväxta där sly dominerar. Annars består
växtligheten av olika starrarter, sjöfräken, kråk- och vattenklöver. På
hela sjöområdet ser man fortfarande spår av dikerna som skiljde de olika
skiften. På vissa ställen finns även rester av hässjor där man har
förvarat höet.
Historik
Pingisjärvi-området
är ett unikt stycke av Karesuando-områdets historia av flera
anledningar. Dels för att den gav människorna möjlighet att klara sig
under de svåra åren men även att de flesta originaldokument från
projektet finns bevarat, såsom brev, protokoll, kassaböcker och
räkningar. Även brev till konungen finns bland de sparade dokumenten.
Sjön
Pingisjärvi i Karesuando socken blev en viktig näringskälla i slutet på
1800-talet då tillgången på kreatursfoder var dålig och växtligheten
hade varit ogynnsam i flera år. Då började Länsstyrelsen undersöka
möjligheter att hjälpa befolkningen med att få fram mer slåttermark. År
1983 kom de med förslag till utdikning av sjön Pingisjärvi och meddelar
enligt skrivelsen av den 15 februari 1893 att staten beviljat medel med
28 000:- kronor för anläggningen.
Det
bildades en ekonomisk förening bestående av mantalsägare från Karesuando
kyrkby, Ruodusniemi, Kuttainen, Paittasjärvi och Saivomuotka som tog tag
i saken.
Arbetet
med utdikningen börjades samma år och anläggningen var färdig år 1896.
Anläggningen fungerade som en sk. siläng och ett antal mindre diken
grävdes till huvudkanalen som användes även som skiftgränser. Dessa
skiften tilldelades olika namn och auktionerades ut vid de årliga
arrendeauktionerna.
Anläggningen tycktes fungera bra och först året 1907 då vattnet skar vid
sidan av dammen kom behovet upp att anlägga en ny. Det dröjde dock till
1934 innan man kunde få medel för det nya dammbygget och det är det
senaste bygget vi kan se rester av idag. Varje höst stängdes dammen för
att höja vattennivån för att skydda mot tjälen och ge gödning åt marken.
Till sommaren öppnades dammen för att växtligheten skulle komma igång
för att skördas på hösten. I Pingisjärvi finns det inga lador för att
förvara höet pga. den skiftande vattenhöjden. Istället gjorde man stora
hässjor, där höet förvarades och som var så pass högt uppe att inte
vatten nådde upp. På vintertid kördes höet hem med hjälp av ren eller
häst. Slåttern på området pågick till slutet av 1950-talet och början av
60-talet, då det blev allt vanligare med traktor, som medförde att det
var lätt att bryta upp nytt odlingsmark närmare bosättning.
Pingisjärvi-projekt
Pingisjärvi utgör idag en försvinnande kapitel i vår kulturhistoria.
Spåren av det mödosamma arbetet, som genomfördes på 1800-talet, håller
på att försvinna. Med de spåren skulle en del av vår historia falla i
glömska. Därför är det viktigt att restaurera och sprida information om
det dåtida slåtterområdet. Pingisjärvi är ett okänt kapitel även för de
flesta i Karesuando-området, fast den en gång i tiden hade så stor
betydelse för överlevnaden på området. Ett återupptagande av
slåtterarbetet skulle vara av stor kulturellt värde, samtidigt som det
finns behov av stödfoder för renar, där skörden ska användas. Det här
kommer också att ingå som en del i ett större projekt där man undersöker
möjligheterna att tillverka foderpellets av materialet.
Mål
Målet är
att kunna bevara den dåtida så viktiga slåtterområdet i det skick som
den en gång har varit. Besökarna ska kunna se och få information om hur
det har sett ut och hur man utförde slåtterarbetet på den tiden.
Vidare
ska man ha utvecklat en metod för att snabbt och effektivt ska kunna ta
upp skörden på området.
Kvalitén
på skörden ska också bli bättre för att det ska kunnas använda som
stödfoder åt renar. Det innebär att man genom slåttern ska kunna minska
de olika starrarterna och gynna den så viktiga och för renen så
begärliga sjöfräkenet.
Genomförandet
För
projektets genomföring har en förening bildats, Slåtterängarnas
Intresseförening, där i styrelsen sitter medlemmar från de flesta
inblandade byar.
Själva
restaureringen kommer att innebära röjningsinsatser för att få området i
hävd igen. Man kommer att rekonstruera de gamla hässjorna där man
förvarat höet på de platser där det finns rester kvar. Runt dessa
platser kommer man att lägga erforderliga spångar för att intresserade
kan vandra runt och bekanta sig med den gamla kulturen. Man kommer även
att sätta upp informationstavlor vid stigen, bredvid väg 400, samt vid
passande platser vid själva slåttermyren.
På sikt
kommer vi att titta på möjligheterna att restaurera de byggnader som
finns på området för att bevara den helhetsomgivningen med
dammanläggning, slåtterkojan och hässjorna. För restaurering av
dammanläggningen försöker man få tag på de gamla ritningarna som gjorts
för bygget och restaureras efter det. Slåtterkojan kommer att lyftas upp
och renoveras med traditionell teknik och material.
Slåttern
kommer delvis att slås med lie för att bevara den gamla metoden, torkas
och förvaras i storhässjor.
Men för
att man ska få en långsiktighet och mer rationell hantering av skörden
måste man på en del av området använda speciella maskiner, som inte har
samma marktryck som traditionella maskiner och är skonsamma mot miljön.
För detta ändamål finns ett antal maskiner på marknaden.
Det
skulle kunna innebära att i en del av myren slår man med de gamla
metoder, dvs. med lie utrustad med vinge, men om det finns möjligheter
inom regelverket, skörda vissa delar med en maskin utrustad med skärande
klippaggregat.
Pingisjärvi restaurering
Åtgärder för att restaurera området
Restaureringen kommer att innefatta trädfällning och röjning med röjsåg samt
uppdragning av mindre träd och buskar för att få upp även rötterna. På
ställen där det är möjligt kommer man utföra slåtter för att minska
starrarterna för att få bättre tillväxt av fräken.
Åtgärder för att framhäva kulturspår
Man
kommer att rekonstruera de gamla hässjorna där man förvarat höet på de
platser där det finns rester kvar. Runt dessa platser kommer man att
lägga erforderliga spångar för att intresserade kan vandra runt och
bekanta sig med den gamla kulturen. Man kommer även att sätta upp
informationstavlor vid stigen, bredvid väg 400, samt vid passande
platser vid själva slåttermyren.
På sikt
kommer vi att titta på möjligheterna att restaurera de byggnader som
finns på området för att bevara den helhetsomgivningen med
dammanläggning, slåtterkojan och hässjorna. För restaurering av
dammanläggningen försöker man få tag på de gamla ritningarna som gjorts
för bygget och restaureras efter det. Slåtterkojan kommer att lyftas upp
och renoveras med traditionell teknik och material.
Åtgärder för att tillvara ta den årliga tillväxten
I takt
med restaureringen kommer man att börja med slåttern där det är möjligt
men tidigast år 3. Hur stor area som då kommer i fråga kan man inte säga
i dagsläget. Slåttern ingår då som en del i restaureringen för att öka
tillväxten av sjöfräken som är den mest eftertraktade skörden. Allt
eftersom man slår slåttern, minskar de olika starrarterna och det gynnar
sjöfräkenen. Slåttern kommer att slås med lie, torkas och förvaras i
hässjor. Dessa kommer sedan till vintern användas som stödfoder för
renarna. I framtiden finns även planer att pelletera materialet.
Slåttern kommer att slås med lie i första hand men i fortsättning
kommer man även titta på möjligheter att använda speciella maskiner, som
inte har samma marktryck som traditionella maskiner och är skonsamma mot
miljön. Detta för att i framtiden kunna utveckla en långsiktig, lönsam
metod.
Det
skulle kunna innebära att i en del av myren slår man med de gamla
metoder, dvs. med lie utrustad med vinge, men om det finns möjligheter
inom regelverket, skörda vissa delar med en maskin utrustad med skärande
klippaggregat.
Åtgärder för restaurering/underhåll av diken och fördämningar
Den
kanalen som leder till Pingisjoki rensas från sly. Träd som växer i
kanalen eller fallit, avverkas. De mindre dikena som leder till kanalen
kommer att rensas från sly och öppnas där det behövs. Röjning består av
borttagande av mindre träd med ryckning samt röjning med motorsåg där
sådant erfordras. Detta moment bör startas enligt planeringar redan
hösten 2001 för att få torrare underlag till nästa sommar, som det har
varit då slåttern var igång.
|